Dietcirkusen

Där står vi förvirrade, mitt i röran av löpsedlar, heta diskussioner om vilken mat som är bäst och forskningsfusk. Då låter det trevligt att lägga vår förhoppning på något. Vi tar tillflykt till den populära dietcirkusen som erbjuder ett stort utbud av åkturer beroende på tycke och smak. Det som är avgörande för vilken åktur som blir populärast (en kassako för cirkusdirektören) är den som utlovar en omfattande upplevelse med snabba resultat med så lite ansträngning som möjligt.

De allra flesta som lockas till  dietcirkusen vill bli smärtare, lättare och snyggare. Men ingen av oss orkar åka berg och dalbana hela livet och frågan är om inte dietkarusellerna mest gör oss snurriga och ätstörda?  Vi fortsätter att åka dietkaruseller och berg och dalbanor trots att många känner sig illamående efter varje tur. När karusellen stannat blir vi ledda till nästa attraktion för att återigen uppleva omtumlande åkturer.

Stenåldersmänniskan hade det lätt, det fanns varken LCHF, 5:2, paleo, GI, vego, clean, raw, tallriksmodeller, pyramider, smarta modeller, kalorier, supermat, snabbmat, långkok, portionsstorlekar, energiprocent, härdat, hydrogeniserat, E471, kosttillskott, piller, oekologiskt, krav, nyckelhål eller transportsnålhet att fundera på över lägerelden. Vi har inte genomgått några stora anatomiska och fysiologiska förändringar de sista 40 000 åren. Så det är tydligt att vi ’moderna människor’ har helt andra förutsättningar att förhålla oss till när det gäller mat. De senaste decennierna har vi börjat få bra koll på vad vi ska äta för att ha god hälsa, men dietkarusellen gör oss fortfarande förvirrade. Vårt perspektiv på den mat som vi äter bör inte grundas på en rigid uppsättning riktlinjer som dieter ofta är, synnerhet eftersom de fortsätter att svika oss.

Det finns allt för mycket att säga om dieter och jag väljer att belysa vad jag är mest orolig för. I Sverige har en diet som innebär att man äter lejonportioner av kött blivit populär de senaste åren. Dieten innebär att man äter mat som är rik på fett och protein och endast en liten mängd kolhydrater, och ofta med syftet att gå ner i vikt. Dieten heter LCHF (low carb high fat) men är egentligen inte ett nytt påfund. Robert Coleman Atkins lanserade en liknande diet vid namn ’Atkinsdieten’ redan på 1960-talet. Även denna diet fokuserade på viktnedgång. Problemet med dieter som förespråkar en lågkolhydratsdiet med stora mängder kött är att maten då innehåller rikligt med mättat fett och lite fibrer vilket är förknippat med en högre risk för kroniska sjukdomar. I Henrik Beyers böcker ’Hjärtsmart: Att förebygga hjärt & kärlsjukdom’ och ’Att förebygga cancer’ finns konkreta tips på mat och livsstilsvanor som förebygger våra två största folksjukdomar.

Det finns även en oroväckande problematik med hur dietförespråkare presenterar dieter som som rekommenderar en hög köttkonsumtion. I denna diskussion finns en underton att all forskning de senaste 70 åren (då den första studien kom) har haft helt fel när de varnat människor att äta mängder av kött, smör och ost. Det finns även exempel på naiva uttryck framförallt i LCHF-diskussionen, där förespråkare dumförklarar forskare med annan åsikt och förnekar värdet av forskning inom matområdet. Hur ska vi värja oss mot dietkrigets oupphörliga avlossningar och inte stupa?

Även om nya studier har kommit som pekar på att mättat fett inte är farligt, så har vi inte plötsligt fått grönt ljus att äta stora mängder. I oktober 2015 chockades folkhälsovärlden när WHO sammanställde forskning på området och kom till slutsatsen att charkprodukter är cancerframkallande och sannolikt även rött kött från nöt, gris och lamm. Det ska tilläggas att det är mycket ovanligt att WHO specifikt pekar ut enskilda produkter som cancerframkallande.

Jag är långt ifrån ensam om att vara övertygad om att vi måste sluta åka i dietkarusellen. Folkhälsoguru och ansvarig för det anrika Prevention Research Center vid Yale University, David Katz, säger elegant:

’We need less debate about what diet is good for health, and much more attention directed at how best to move our cultures/societies in the direction of the well-established theme of optimal eating, for we remain mired a long way from it’.

Han menar att vi måste sluta prata om vilken diet som är den bästa eftersom någon sådan inte finns, och att det är bättre att vi ser på hälsosamma matvanor likt ett tema. Med ett tema menar man ett huvudsakligt innehåll och inte stelbent satta regler. Det finns starka bevis för att det inte är nödvändigt att eliminera livsmedelsgrupper eller följa en specifik diet för att uppnå sunda kostvanor.

Lämna en kommentar